Bakgrund till Föreställningen

Många världen över delar minnet av en barndoms somrar i små landsbygdssamhällen som var en hel värld.  En ljudvärld komponerad av alla tänkbara verksamheter och aktiviteter ackompanjerade av olika åldrars röster. Där fanns verkstäder, fotbollsplaner, bank, affärer, värdshus, postkontor, polis, bibliotek, skolor, ålderdomshem, och inte minst en järnvägsstation. I många av dessa orter har alltfler fönster i bostadshus och affärer släckts och ljuden från verksamheter och röster har tystnat.

Denna upplevelse väcker en personlig sorg, inte bara för en tid som oåterkalleligen flytt, utan för att vi som samhälle låtit detta ske till synes utan protest. Många är de samhällen som hade en stark gemenskapande identitet genom sina verksamheter. Nu har denna för varje samhälle unika identitet bytts mot en generell problembild av landsbygden som avfolkad och avsomnad.

Men det finns i dessa utdöende samhällen människor som trots allt bor kvar eller flyttat tillbaka, men även nyinflyttade som aktivt valt landsbygden. Detta är människor som både håller en kultur och tradition vid liv, samt söker skapa nya minnen och sociala umgängesformer.

Den äldre generation som bor kvar, som skolades in i ett annat slags samhälle, än vårt nutida högt individualiserande och segregerade Sverige. Dessa personer behärskar föreningslivets riter och känner dess trögheter, men också dess möjligheter på sina fem fingrar. I samtalets och förhandlandets format låg och kanske fortfarande ligger tron på en möjlig förändring.

”Trekaffe i Gullaskruv” är ett lekfullt sätt att för både Gullaskruv som samhälle och besökande publik, vända sikten framåt och knyta ihop tidslinjens då med ett framfört nu.